Allting som jag kämpat för, muren jag byggt upp med den sista kraft jag haft kvar, har rasat. Jag är tillbaka på ruta ett, mer hjälplös än någonsin. Jag vill något så gärna, min hösta önskan. Önskan som jag blivit tillsagd att ge upp hoppet om, att det inte är någon idé att kämpa längre. Det är riktigt tufft. Jag är tillbaka på ruta ett, om inte ännu längre bak, och jag orkar inte börja om. Jag är svagare än någonsin. Ord kan inte beskriva