Lovisa, min vän, bästavän, sen vaggan, har känt dig hela mitt liv, och ska göra resten av mitt liv med. Du befinner dig nu i Spanien, 360 mil, om inte mer, ifrån mig. Jag saknar dig, och jag vet, vi har inte pratat så mycket sen du åkte, men jag saknar dig verkligen. Du förstår mig så bra, du får mig att må så bra. Längtar tills julafton, då ska jag springa, hoppa i din famn, krama dig som om det vore det sista jag gör på denna jord. Glöm aldrig, du är värd guld och jag älskar dig så mycket, som en syster för mig.