Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Om jag ska vara ärlig går det inte ens en timme, alltid påminns jag om dig. Att bre mackor påminner om dig, då du stod bakom mig, sådär som vi brukade gå runt i köket. Då jag lagar mat påminns jag om dig, påminns om våran pastasås, vårt påhittade recept. Då jag bäddar sängen påminns jag om dig, önskar att jag skulle få krypa under täcket tillsammans med dig. Då jag går förbi fyrisån tänker jag tillbaka på våra första "dejter" som vi satt där, jag var jätte pirrig, minns att jag hade mina händer under din uggletröja, att det kändes så speciellt. Då jag tar på mig mina Calvin Klein trosor som jag köpte likadana fast kalsonger till dig. Allt, allt jag gör och allt jag känner påminner om dig. Hur ska jag kunna komma över någon som ständigt finns där, trots att du ändå inte gör det, du har lämnat mig. När ska jag inse det, när ska jag inse att jag måste släppa taget. Jag vet att jag måste, men jag vill inte, det enda jag vill är att få dig tillbaka. Bilder, jag kollar på dem dagligen, albumet på facebook ifrån Grekland. Allt var så bra, jag fattar inte hur det kan ha gått så snett. Och sparade sms som du skickat till mig, kommer jag någonsin kunna radera dem? Jag gråter alltid då jag läser ett av dem som är min favorit, "Mitt liv har en mening, och den meningen är du Tove" så enkelt men ändå så fint. Jag försöker sätta plåster på såren, men det blir alltid snett, istället ligger jag om kvällarna, gråter och strör salt i såren. Jag är så svag utan dig, en del av mig är borta. Jag är inte hel, inte lycklig. Glöm inte mig, gå vidare, jag är glad för din skull, men kom ihåg hur bra vi en gång haft det. Låt inte mig, hur jag var på slutet, sudda ut den fina bilden vi en gång målat upp. Jag plågas av tanken på att se dig med en ny, men önskar dig ändå turen att hitta någon som förtjänar dig mer än vad jag gjorde. För mig kommer jag alltid vara din pullärta, även om du någon gång i framtiden kallar din nya för det med. Ps. I will always love you.